Tröttsamt..
Hej hej :)
Vi har myst/busat,ätit lunch,tagit en promenad bort till gården för att lämna matlåda till Kent och nu är det dags att vila. Åh,vad jag önskar att Sebastian bara kunde återgå till det vanliga dvs att han somnar direkt. Det tar verkligen på krafterna att behöva passa på honom. Just nu halvligger jag i sängen för att hålla koll så han inte klättrar ur sin hela tiden. Det värsta är att han är jättetrött,men han vägrar ge upp utan att bråka först!
Det är först när man får vara med om det själv,som man förstår ur jobbigt en del har det! Det är så enkelt för oss andra att sitta och säga hur man ska göra,men det är verkligen inte så enkelt...
Det är absolut inte lätt att vara förälder - utan snarare en av de svåraste sakerna! Alla har en åsikt om allt,oavsett om de själva är föräldrar eller inte. Det är svårt att försöka uppfostra barnen på sitt eget sätt när åsikterna bara haglar in!
Sedan spelar det ju ingen roll om den,som säger något har egna barn för det finns inte ett enda barn,som är lika. Patricia och Sebastian är hur olika,som helst (bortsett från vissa saker) fast de är syskon.
Visst,kan det vara skönt att få lite tips ibland,men när det blir för många blir det bara jobbigt!
Nu har Sebastian somnat så jag ska smyga ner och lägga mig bredvid storasyster i soffan en stund. Det gäller att ta vara på stunderna - vem vet när han bestämmer sig för att vakna igen ;D
