Gårdagens bravader...

God morgon 🌁 
 
Gårdagen blev absolut inte, som jag planerat.. Vi skulle bl a ha packat inför en helg hos mamma/mormor, som skulle ha hjälpt mig med barnen medan jag jobbade. Det blev dock några timmar på akuten/allmänmedicin istället! Samt veterinären för Kent och hundarnas del.. 
 
När jag och Sebastian skulle lämna matlådan till Kent tog vi med oss Scott för att han skulle få komma ut lite. På gården var det ingen hemma så dörren till kontoret var låst så vi fick lägga matlådan i Kents bil. 
På vägen hem ser jag att Sacke kommer springandes! På något vis hade han lyckats få upp dörren till hundgården! Eftersom Sacke höll sig lugn först, trots att Scott försökte börja bråka, lyckades vi få isär de två kopplen vi hade satt ihop till Scott så vi kunde sätta på Sacke ett också. Medan jag höll i Scott började Sebastian gå med Sacke. Han gick dock inte särskilt långt innan han vänder tillbaka - när jag inser att det trots allt kommer bli bråk säger jag till Sebastian att hålla sig på avstånd. Själv försökte jag ännu en gång få isär dem, vilket resulterade i att vi hamnade i ett litet dike. När jag inser att jag faktiskt har blivit biten inser jag att det inte finns en chans att jag skulle lyckas reda ut detta på egen hand. Dessutom börjar Sebastian nu att försöka försvara mig genom att försöks dra bort Sacke i kopplet. Efter att nästintill ha skrikit till honom att hålla sig borta tar jag mig upp och inser att läget med min arm inte var direkt bra.. Det är svårt att förklara, men samtidigt som armen är bortdomnad har jag en fruktansvärd smärta i den! Lägg då till att jag var täckt i blod så kom panik direkt! 
 
I vanliga fall håller man ju igen för att inte skrämma barnen, men nu fick jag fullständig panik och ringde Kent, som säkert fick panik när jag bara skrek. Han lyckades få ur mig vad felet var och ringde massa samtal för att jag skulle få hjälp så fort det bara gick. Självklart skyndade han sig, men med lastbil på våran väg kan man inte köra hursomhelst.. 💗 
 
När jag och Sebastian kom hem gav han mig vatten medan vi satt oss på trappan. Det dröjde inte särskilt länge innan Sacke kom springandes. Vi skyndade oss in och låste in honom i buren. Sedan ser Sebastian genom fönstret att även Scott kommer - han springer dock ut i hundgården så Ulrika, som kom precis då låste in honom. 
Det var skönt att få lite hjälp, men framför allt sällskap eftersom jag nu börjar känna mig svimfärdig. Vi konstaterar att det får bli ett besök på akuten. 
Strax efter kommer Kent och konstaterar detsamma. Ulrika hade tänkt följa med mig, men Kent hade ringt efter Monica också så hon följde med mig medan Ulrika passade barnen. Patricia kom ju hem bussen ett tag efter att vi hade åkt..
 
Inne på sjukhuset flöt det på bra så det tog inte många timmar innan jag var sydd, omplåstrad och omlindad. Då hade de även försökt tagit prover på mig, men eftersom jag är svårstucken sedan innan och dessutom kall vid det här laget gick det inte. Vi var först på akuten sedan fick vi gå över till allmän medicin. All personal var jättetrevliga 💗 Medan jag blev sydd (jag valde själv bort bedövning) med ett stygn i varje djupt sår försökte både sköterskan och Monica distrahera mig ☺️
Innan vi skulle gå krånglade jag av mig T-shirten, som var full i blod, så jag bara hade linnet kvar. Sköterskan hjälpte mig då att fixa till mitt hår också ☺️ 
Ute i bilen satt jag på mig en ny t-shirt, som Kent skickat med eftersom Monica förstod att jag ville ha det. 
 
Vi avslutade med ett besök på apoteket för att hämta ut antibiotika innan vi åkte för att äta mat. Vi tog driver in på Burger King. Jag mådde genast bättre efter att ha fått i mig mat! 
 
När vi kom hem följde Sebastian med farmor medan Patricia åkte med Kent till Axel och Linnéa. Hon var kvar där medan Kent var till Mirja (våran veterinär/Mikaels fru) i Hagfors med hundarna. Det blev några stygn här och var även för Scott, men Sacke klarade sig. Under tiden vilade jag mig samtidigt, som jag ringde och skickade meddelanden hit och dit för att tala om vad som hänt. 
 
Jag har ont och är stel, men jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över att det bara var jag, som fick ta smällen! Jag vill inte ens tänka på hur detta hade kunnat gå med tanke på att Sebastian faktiskt var med!!! Han har dock tagit det hela väldigt bra 💗 Självklart är han lite orolig, men det är ju inte särskilt konstigt. Han har dock inte visat några tecken på att vara alltför påverkad, vilket jag också är tacksam för.. Jag vet dock att det inte alltid kommer direkt så vi får se hur han mår om några dagar 💕 
 
Jag är så glad att jag har så många, som ställer upp när det verkligen gäller 💗 Detta gäller även de, som visat sitt stöd genom telefonsamtal,meddelanden osv 💗
 

Liknande inlägg

Kommentera här: