Olycka = barnakuten 😢💗

God kväll 🌛
 
Gårdagen slutade inte, som vi planerat... 
 
Efter en eftermiddag med lek med Thea, som följde med Patricia hem från skolan, hade vi lite kvällsmys framför teven hela familjen 💓 Sedan gick barnen upp för att kolla på film medan pappan spelade tv-spel. Då passade jag på att krypa ner i ett bad. Efter ett tag hör jag att Sebastian kommer springandes och skriker "jag ramlade och slog mig så jag blöder". Jag frös till i några sekunder innan Kent började ropa - då flög jag upp, ryckte åt mig en handduk och fortsatte ut till köket! Det visade sig att Sebastian slagit i huvudet. Det slutade blöda rätt fort så vi kunde göra rent såret (tack och lov än en gång för våran första hjälpen väska!). Vi kunde se att han hade fått ett litet hål i huden. Enligt barnen hade han landat med huvudet mot en spik! Jag ringde 1177 eftersom vi blev osäkra. Eftersom vi inte kunde se hur djupt såret var plus att han trots allt ramlat från loftsängen tyckte både killen på sjukvårdsrådgivningen samt våran magkänsla att det bästa vore att kolla upp det. Det fick därmed bli ett besök på barnakuten.
Monica kom för att passa Patricia så att både Kent och jag kunde åka 
💗 
 
 
Sebastian höll sig på glatt humör hela tiden. Han fick låna pappas telefon för att kolla på Youtube medan vi åkte till sjukhuset. Under de timmarna vi var på sjukhuset varvade vi mellan att vara på ett rum för att de skulle kolla på såret, ta tempen, vikt, puls osv och att sitta i väntrummet. Där roade Sebastian sig med alla roliga saker ☺️ Dessutom bjöd personalen alla barnen på päronfestis, som är en favorit. Han var så nöjd när personalen grejade med honom - han log från öra till öra och såg allmänt glad ut (tokunge 💗). Han förklarade vad, som hänt lugnt och stilla - det visade sig då att han inte hade ramlat med huvudet före, som både Kent och jag uppfattat utan med benen. Efter en koll på dem kunde vi konstatera att det var så för usch, vad blåslagen han var på både knäna och resten av benen 😢
Trots att de sjuksköterskorna, som tittade på honom inte trodde att det var någon fara då såret inte såg särskilt djupt ut plus att han inte visade några tecken på hjärnskakning, ville de ändå att en kirurg skulle kolla på såret. Efter säkert minst en timmes extra väntan diskuterade vi dock situationen med en av sköterskorna eftersom det inte fanns någon tillgänglig kirurg. Eftersom ingen av oss längre trodde att det var någon fara kom vi fram till att vi kunde åka hem. Vi hann knappt åka ifrån parkeringen innan lillebror sov 😴
 
För att jag skulle kunna ha lite koll på honom under natten fick Kent sova nere medan Sebastian sov bredvid mig. Förutom ett litet avbrott vid halv fyra tiden sov vi gott bägge två framtill kl. 8.20. Då väckte Sebastian mig för att fråga om han fick se på teven. Han har varit som vanligt idag så den här gången hade han tur i oturen 🍀 💗
 
Vad hjälplös man känner sig i en sån här situation 😢 Sedan märker man vad fort det kan gå! Nu är vi bara glada för att han faktiskt klarade sig undan med ett litet hål (hur konstigt det än kan låta) 💗 Själv blev han extra glad i morse när det visade sig att blodet på hans polispyjamas försvann - han var bekymrad över det nämligen.. 💕
 
 
Såhär såg han ut i somras när han fick en pinne under ögat. Våran lilla olycksfågel 💕

Kommentera här: