Olycka = barnakuten đąđ
God kvĂ€ll đ
Â
GĂ„rdagen slutade inte, som vi planerat...Â
Â
Efter en eftermiddag med lek med Thea, som följde med Patricia hem frĂ„n skolan, hade vi lite kvĂ€llsmys framför teven hela familjen đ Sedan gick barnen upp för att kolla pĂ„ film medan pappan spelade tv-spel. DĂ„ passade jag pĂ„ att krypa ner i ett bad. Efter ett tag hör jag att Sebastian kommer springandes och skriker "jag ramlade och slog mig sĂ„ jag blöder". Jag frös till i nĂ„gra sekunder innan Kent började ropa - dĂ„ flög jag upp, ryckte Ă„t mig en handduk och fortsatte ut till köket! Det visade sig att Sebastian slagit i huvudet. Det slutade blöda rĂ€tt fort sĂ„ vi kunde göra rent sĂ„ret (tack och lov Ă€n en gĂ„ng för vĂ„ran första hjĂ€lpen vĂ€ska!). Vi kunde se att han hade fĂ„tt ett litet hĂ„l i huden. Enligt barnen hade han landat med huvudet mot en spik! Jag ringde 1177 eftersom vi blev osĂ€kra. Eftersom vi inte kunde se hur djupt sĂ„ret var plus att han trots allt ramlat frĂ„n loftsĂ€ngen tyckte bĂ„de killen pĂ„ sjukvĂ„rdsrĂ„dgivningen samt vĂ„ran magkĂ€nsla att det bĂ€sta vore att kolla upp det. Det fick dĂ€rmed bli ett besök pĂ„ barnakuten.
Monica kom för att passa Patricia sĂ„ att bĂ„de Kent och jag kunde Ă„kaÂ
đÂ
Â
Â
Sebastian höll sig pĂ„ glatt humör hela tiden. Han fick lĂ„na pappas telefon för att kolla pĂ„ Youtube medan vi Ă„kte till sjukhuset. Under de timmarna vi var pĂ„ sjukhuset varvade vi mellan att vara pĂ„ ett rum för att de skulle kolla pĂ„ sĂ„ret, ta tempen, vikt, puls osv och att sitta i vĂ€ntrummet. DĂ€r roade Sebastian sig med alla roliga saker âșïž Dessutom bjöd personalen alla barnen pĂ„ pĂ€ronfestis, som Ă€r en favorit. Han var sĂ„ nöjd nĂ€r personalen grejade med honom - han log frĂ„n öra till öra och sĂ„g allmĂ€nt glad ut (tokunge đ). Han förklarade vad, som hĂ€nt lugnt och stilla - det visade sig dĂ„ att han inte hade ramlat med huvudet före, som bĂ„de Kent och jag uppfattat utan med benen. Efter en koll pĂ„ dem kunde vi konstatera att det var sĂ„ för usch, vad blĂ„slagen han var pĂ„ bĂ„de knĂ€na och resten av benen đą
Trots att de sjuksköterskorna, som tittade pĂ„ honom inte trodde att det var nĂ„gon fara dĂ„ sĂ„ret inte sĂ„g sĂ€rskilt djupt ut plus att han inte visade nĂ„gra tecken pĂ„ hjĂ€rnskakning, ville de Ă€ndĂ„ att en kirurg skulle kolla pĂ„ sĂ„ret. Efter sĂ€kert minst en timmes extra vĂ€ntan diskuterade vi dock situationen med en av sköterskorna eftersom det inte fanns nĂ„gon tillgĂ€nglig kirurg. Eftersom ingen av oss lĂ€ngre trodde att det var nĂ„gon fara kom vi fram till att vi kunde Ă„ka hem. Vi hann knappt Ă„ka ifrĂ„n parkeringen innan lillebror sov đŽ
Â
För att jag skulle kunna ha lite koll pĂ„ honom under natten fick Kent sova nere medan Sebastian sov bredvid mig. Förutom ett litet avbrott vid halv fyra tiden sov vi gott bĂ€gge tvĂ„ framtill kl. 8.20. DĂ„ vĂ€ckte Sebastian mig för att frĂ„ga om han fick se pĂ„ teven. Han har varit som vanligt idag sĂ„ den hĂ€r gĂ„ngen hade han tur i oturen đ đ
Â
Vad hjĂ€lplös man kĂ€nner sig i en sĂ„n hĂ€r situation đą Sedan mĂ€rker man vad fort det kan gĂ„! Nu Ă€r vi bara glada för att han faktiskt klarade sig undan med ett litet hĂ„l (hur konstigt det Ă€n kan lĂ„ta) đ SjĂ€lv blev han extra glad i morse nĂ€r det visade sig att blodet pĂ„ hans polispyjamas försvann - han var bekymrad över det nĂ€mligen.. đ
Â
Â
SĂ„hĂ€r sĂ„g han ut i somras nĂ€r han fick en pinne under ögat. VĂ„ran lilla olycksfĂ„gel đ
